Medeltidens Yrken

Adelsmännen var de som försåg kungen med vapen, rustningar och stridsdugliga hästar till kungens försvar. Därför var adelsmännen befriade från skatt. Den verkligt rika adeln i Sverige var egentligen bara ett 20-tal familjer, resten av adelsmännen var sk. lågadel. De kunde ibland ha svårt att hålla rustning och häst. Varje år hölls en vapensyn, då inspekterade kungen att vapnen och hästarna var i gott skick. Det var festliga tillfällen med marknader och tornering där adelsmännen fick visa upp sin skicklighet. Kungen ville dock inte att adelsmännen skulle bli för rika och mäktiga och befästa sina borgar för mycket, då de kunde bli ett hot mot honom. De allra finaste adelsmännen var dock riddarna. Dubbningen av riddare ägde rum vid särskilda tillfällen. T.ex vid kungens kröning, bröllop eller vid besök av utländska statsråd. Dubbningen ägde rum i kyrkan och riddaren fick svära en ed. Efter det fick han mottaga sitt svärd och sköld av kungen. Därefter var det festligheter i flera dagar. Under adeln i status stod präster. På medeltiden gjorde de mer än än att predika, det var också de som ofta var lärda i att läsa och skriva och drev skolor i städerna och byarna. Prästen var också tillsammans med munkarna och nunnorna den som var kunnig i läkekonsten. Läkare fanns endast ett fåtal och de anlitades av kungen, de var dock inte kunnigare i läkekonsten än prästerna, munkarna och nunnorna. Borgarna bodde i städerna och bedrev hantverk och handel. För att få bedriva sitt hantverk behövde man tillstånd. Dessutom var man tvungen att vara bosatt i staden och två män som kunde gå i god för att han var pålitlig. De olika hantverksgrupperna var indelade i skrån, för att kunna hålla koll på tillverkningen och skydda sig mot konkurrans. En person började som lärling och blev sedan gesäll. När han gjort sitt mästarprov och blivit mästare kunde han börja utöva sitt yrke om han fick tillstånd av staden. Likadant var de som var handelsmän indelade i gillen. Det medeltida samhället var mycket organiserat och alla hade sin plats att fylla. De flesta människor var dock bönder av något slag. Sverige är skogsrikt och det kunde vara långt mellan gårdarna. På slätterna där marken var bördig bildade gårdarna byar. Bönderna bildade byalag för att samarbeta och hjälpas åt vid skörd och sådd. Tegarna låg ofta bredvid varandra och man odlade i sk. treskiftesbruk. Vilket betydde att alla bönder alltig hade en teg som låg i träda där boskapen kunde beta. En del bönder ägde sina gårdar själva och de betalade skatt till kungen, andra ägdes av adelsmän, kloster, biskop mfl. Då betalade de skatt till dem de arrenderade av. De fick också arbeta ett antal dagar på ägarens gård. För att kungen skulle kunna hålla ordning på hela landet byggde han borgar runt om och i hans borgar fanns fogden. Han såg till att alla betalade sin skatt och att ordningen upphölls. Från borgen kunde fogden skicka ut sina soldater om något uppror var på gång. Om det blev krig var det vid fogdens borg man samlades. När kungen kom på besök var det viktigt att alla betalat tillräckligt med skatt i form av mat så att det räckte till kungens gästabud. Det fanns också de som inte tillhörde något av de fyra stånden (adel, präster, borgare, bönder). De var tjänstefolk, pigor, drängar, spelmän, tiggare mfl. I städerna fanns det ofta mycket folk som gick runt och tog tillfälliga jobb. Det var bäst att ha ett arbete då det var förbjudet att driva omkring på vägarna utan jobb.