Medeltidens Städer

Under 1100-1200-talet anlades Sveriges första städer. De flesta anlades för att få kontroll över handeln i Östersjön. Då dessa knöts till Hansan som var ett tyskt handelsförbund kom de tyska lagarna att gälla i dessa städer. Det betydde att den svenska kungen inte hade rätt att bestämma i dessa städer, givetvis önskade kungen att bestämma över de städer som låg i Sverige och 1250 skrev Birger Jarl att alla tyskar har rätt att handla i Sverige så länge de följde svensk lag. I mitten av 1300-talet kom en ny svensk lag - Magnus Erikssons stadslag och den var en blandning av svensk och tysk lag. Exempel på tidiga svenska städer är: Kalmar, Stockholm och Sigtuna. Alla dessa städer anlades som Lübeck som var föregångaren till Hansans städer. Gatorna gick från hamnen som ju var det viktiga i staden mot ett torg där kyrkan och rådhuset låg. För att få kalla sig stad var man tvungen att ha kungliga privilegier. Det äldsta som idag finns bevarat gavs till Jönköping 1284 utfärdat av Magnus Ladulås på Näs borg på Visingsö. Kronan fick sina största inkomster från städerna och tullen så man förstår att kungen hade ett intresse för att anlägga nya städer, vare sig de styrdes av tyskar eller svenskar.